Idag är det den nationella klagodagen. Då får man klaga på allting, och det är just percis det jag skall göra! Nu när man bor på landet har man märkt även vissa negativa saker, som man inte kom ihåg, då tiden förgyller minnena.
Den första är att det finns knappt någon luftkonditionering i bussarna. Hur många gånger har jag inte redan kommit hem, alldeles spysjuk, för att jag inte fått luft. Heta dagar och bussar går inte ihop.
Jag tror det är en nationell sjukdom att inte tycka om att sitta bredvid främligar i bussen. Jag satt brevid en tant på den skuggiga sidan, för solen gassade in på den andra sidan. Ungefär halvvägs blev en bänkrad på den soliga sidan ledig. Jag flyttade mig inte förstås, eftersom jag gärna sitter i skuggan. Några hållplatser före min skulle tanten jag satt bredvid stiga av. Jag steg förstås upp och gav henne utrymme. Då sade hon till mig: "Där på andra sidan skulle ha funnits en ledig plats åt dig!". Jamen tack, det är så trevligt så att jag är så snäll och stiger upp för din skull ;)
Så när man kommer hem får man lyssna på grannen chihuvipp konsert med skäll och ylande tills de kommer hem, så går de ut 5 minuter med hundarna sina och lämnar dem sedan ensamma igen. Det är dags för en lapp i postlådan tror jag...
Vet du att i Milano fanns det ännu då när jag studerade där metron utan luftkonditionering. I morgonmetrona var det så mycket folk att dörrarna knappt gick fast, alltså man hade alltid en väska i baken, en annans hår i ansiktet osv... och i den hettan! +40 grader ute och en så full metro, det är helt suicide mission! Så vet du vad jag gjorde? Kom alltid sist in så jag var vid dörren och böt metro på varje eller varannan hållplats! Den annars 20 min långa metrorutten blev t.o.m en timme på heta dagar! Jag bara MåSTE stå ett tag i luftkonditioneringen och ANDAS. Ush, får nu helt illa att vara :) Men jo, grannarna borde nog få en lapp :)
VastaaPoista